Turbulens på aktiemarknaderna – en orolig period står för dörren

I denna artikel från den 7 februari förklarar Rob Sewell de dramatiska händelserna på börsen i början av februari, och visar att de är ett tecken på vad som komma skall.

[Source]

Trots den senaste tidens euforiska påståenden om en återhämtning i världsekonomin och goda tider på börsen har utvecklingen skarpt vänt till det sämre. Under den senaste veckan har aktiemarknaderna rasat världen över.

Detta har slagit hål på skrytet från Donald Trump och andra försvarare för kapitalismen om att allting var på väg uppåt. Hans påståenden på Världsekonomiskt Forum i Davos om att aktiemarknaden "slagit alla rekord" har gått om intet.

Under fredagen föll aktierna i USA, tätt följda av aktierna i Europa och Asien. Under måndagen (den 5 februari) drabbades den amerikanska aktiemarknaden av sin värsta kollaps på sex år, vilket utraderade alla årets tidigare uppgångar.

Investerare skrämdes av tanken på höjda räntor och en växande inflation. Ett slut på de billiga lånen – efter åratal av kvantitativa lättnader och låga räntor – hotade kapitalisternas enorma vinster.

Måndagens nedgång orsakade skarpa fall och en förflyttning mot säkrare investeringar. Vid ett tillfälle rasade Dow Jones industriindex mer än 800 punkter på bara tio minuter och nådde då kortvarigt en teknisk justering på tio procent. Handelsvolymen var årtiondets näst högsta.

"Hastigheten är som en 'blixtkrasch'". sa Jim Paulsen, strateg på Leuthold Investment Management. "Något gick fullständigt snett."

Kollaps och förvirring

Vid slutet på dagen hade S&P 500-indexet sjunkit med 4,1 procent till 2648,94 punkter – det procentmässigt största fallet sedan augusti 2011, när USA förlorade sin AAA-värdering på kreditmarknaden. Alla aktier sjönk utom två. Enorma värden utraderades. Dow Jones stängde för dagen med en minskning på 1175 punkter – en minskning på 4,6 procent – medan Nasdaq sjönk med 3,8 procent till 6967 punkter.

Även aktiemarknaden i Asien störtdök. Det japanska indexet Topix sjönk med 6,3 procent – det största fallet på 19 månader. Sydkoreas Kospi-index sjönk med 2,6 procent, och Australiens S&P/ASX sjönk med 3,7 procent samtidigt som bankerna minskade med 3,5 procent. S&P 500 Futures hade sjunkit med 2,8 procent. Nikkei 225 sjönk 4,7 procent och Hong Kongs Hang Seng minskade med 5,1 procent.

Trumps pressekreterare försökte inte oväntat att förringa situationens allvar. "Saken är att marknader fluktuerar kortsiktigt. Det tror jag att vi alla vet," erkände presidentens assistent, och tillade sedan: "Men de ekonomiska grundpelarna är väldigt starka."

Denna slags retorik är ingenting nytt. Det är precis samma åsikter som alltid uttrycks innan alla ekonomiska kollapser.

Investeringschefen Ray Dalio hade liknande illusioner. "Dessa stora nedgångar är endast små korrigeringar sett till det stora hela ... det är vad som kommer härnäst som är viktigt." Men små "korrigeringar" kan föregå en lavin.

En marknad i uppror

De fruktar alla den kommande stramare penningpolitiken. Detta förklarar den turbulens som kännetecknat värdepappersmarknaden under den senaste tiden. Genom att höja företagens kostnader kan stigande obligationspriser undergräva aktierna, och därigenom gå ut över vinstnivåerna. Kapitalisterna hade vant sig vid att ha billiga lån som sin kassako.

Det finns också en rädsla för att det amerikanska budgetunderskottet kommer att växa till följd av de senaste skattesänkningarna, vilket skulle leda till en högre statsskuld.

"Vi har haft en utdragen period med expansiv penningpolitik, och om man liknar ekonomin vid en sjukhuspatient, ansåg centralbankerna att den fick livsuppehållande behandling," sade Brian Levittown, investeringsstrateg på Oppenheimer Funds. Nu riskerar den redan svaga patienten att förlora även detta.

Många anser att vi har en skakig resa framför oss. De som ansåg att karusellen bara skulle fortsätta misstog sig. Problemen som ledde fram till krisen 2008 löstes aldrig. Därför var det oundvikligt att denna "återhämtning" skulle leda till ytterligare nedgångar. Marknaden kännetecknas numera av instabilitet, vilket uttrycker kapitalismens underliggande kris.

Förvarning om en lågkonjunktur

Allt detta har inträffat samtidigt som IMF höjt sin tillväxtprognos för 2018 till 3,9 procent. IMF:s förutsägelser pekade mot en "stor tillväxtökning sedan 2010". Andra prognoser har varit ännu mer optimistiska.

Men vissa höjer ett varningens finger. Den globala ekonomins förbättring beror inte på att den står på en mer stabil grundval. Tvärtom är det ett cykliskt fenomen som inte är hållbart i längden. "Den senaste globala tillväxtökningen är ett fenomen som främst beror på den cykliska efterfrågan," förklarade Financial Times Gavin Davies , "och det har hittills endast har haft en måttlig påverkan på långsiktig, hållbar tillväxt."

John Authers från Financial Times bidrog även med ett nyktert konstaterande:

"Jag hatar att behöva erkänna detta, men jag har upptäckt en bra historisk jämförelse för vad det är som händer på marknaden just nu. Det är våren och sommaren år 2007, på tröskeln till finanskrisen. Jag ogillar att erkänna detta, för jag vill inte bli anklagad för alarmism."

Likväl fortsätter denna Financial Times-journalist att förklara hur liknande händelser under år 2007 orsakade en strid ström av ekonomiska katastrofer, som slutade i vad Jim Cramer benämnde som "Armageddon".

Även om Authers försöker skyla över likheterna är det tydligt att han är oroad av dessa stämningar. Det kanske är värt att påpeka Trump inte heller har tweetat något om aktiemarknaden sedan 29 januari. Det är ett säkert tecken på att allt inte står rätt till.

Aktiemarknaden ger aldrig en riktig återspegling av den verkliga ekonomin. En krasch på aktiemarknaden kan dock vara en förvarning om en ny nedgång. Det är det som de är rädda för. Det kan bli ett avgörande brott i kedjan och leda till en ny nedgång, precis som det gjorde 1929.

På väg mot en storm

Det är tio år sedan den globala kapitalistiska krisen. Den så kallade "återhämtningen" har pågått i över åtta år, men börjar nu nå sitt slut. Vad som helst skulle kunna utlösa en ny lågkonjunktur. I och med att man redan har använt det tunga artilleriet för att ta sig ur den förra krisen, skulle denna nya nedgång kunna slå ännu hårdare än 2008. Det är det som skrämmer Wall Street och det kapitalistiska etablissemanget.

Authers avslutar:

"Frågan som vi nu kommer att få svar på är huruvida det nätverk av finansiella instrument som utvecklats under den senaste perioden visar sig vara lika osäkert konstruerade som den finansiella konstruktion som så fullständigt misslyckades under 2007. Historien antyder att vi snart får svaret."

Det är omöjligt att förutspå om denna kollaps på aktiemarknaden kommer att utvecklas till något värre. Även börskraschen 1929 gick igenom en rad upp- och nedgångar.

Att det kapitalistiska systemet idag har nått sina begränsningar är tydligt – förr eller senare kommer systemet att träda in i en ny lågkonjunktur, vilket återigen kommer att krossa hoppet om ekonomisk och politisk stabilitet.

Åren av relativt lugn på aktiemarknaderna har nått sitt slut. En turbulent period står för dörren.