Tjeckoslovakien: De aktuella frågorna

Ted Grant tillhörde de första som förstod att Sovjetunionen stärkt sin ställning efter kriget, och särskilt dess dominans i Östeuropa. Här publicerar vi en översättning av en artikel där Ted Grant utvecklar denna analys ytterligare. Den skrevs efter "pragkuppen" i februari 1948 och förklarar att stalinisterna lutade sig på massan för att expropriera kapitalisterna och upprätta en deformerad arbetarstat.

Ted Grant skulle långt senare skriva om dessa händelser: "Samma process ägde därefter rum i alla de så kallade folkdemokratierna. Washington försökte sträcka ut Marshallhjälpen till Östeuropa för att dra tillbaka dessa stater som bihang till världsimperialismen. Stalinisterna i Östeuropa förstod att deras ställning hotades av detta och svepte bort 'borgarklassens skugga' och grep makten, nationaliserade ekonomin och byggde upp regimer med Moskva som förebild – inte Lenins Moskva utan Stalins. Revolutionen i Östeuropa började där den ryska revolutionen hade slutat: med monstruösa totalitärt-byråkratiska karikatyrer av socialism." (History of British Trotskyism, 2002)

I flera veckor har världens kapitalistklass gnytt om de åtgärder som vidtagits mot kapitalisterna i Tjeckoslovakien. Stalinisternas metoder har jämförts med Hitlers. Denna propaganda genomsyras från början till slut av kapitalistiskt hyckleri. Det är inte stalinisternas tvångsmetoder som de motsätter sig. Den grekiska reaktionen, vars mål är att etablera en semi-fascistisk regim, har de inte bara överseende med. De hjälper den aktivt på samma sätt som de stödde och hjälpte Hitler och Mussolini mot arbetarklassen.

Som replik till kapitalisterna ger stalinisterna inget marxistiskt svar, och det kan de inte heller. De låtsas att förändringarna genomfördes "i enlighet med konstitutionen." Detta har ytterligare spätt på förvirringen bland de reformistiska arbetarna, som förstår att dessa påståenden inte stämmer överens med verkligheten. Förändringarna uppnåddes med arbetarklassens stöd och deltagande. De väpnade arbetarnas demonstrationer på gatorna övertygade de kapitalistiska elementen om meningslösheten i att göra motstånd. Det var detta hot om våld som säkrade den fredliga förändringen.

Arbetarna och bönderna i Tjeckoslovakien gav otvivelaktigt sitt helhjärtade stöd till förändringen därför att den hade progressiva drag.

Arbetarna kunde inte annat än att stödja åtgärderna: nationalisering av alla viktiga fabriker som förblivit i privata händer sedan massrörelsen 1945; 70 procent av alla tryckerier, hela kemiindustrin, alla kylskåpsfabriker och alla byggnadskoncerner med fler än 50 anställda, alla stora hotell och grossisthandeln. Inget företag med fler än 50 anställda tillåts nu vara privatägt inom någon bransch eller industrigren.

Monopol på utrikeshandeln har formellt instiftats.

Bönderna stod resolut bakom reformerna. Även om stalinisterna inte gjorde som de ryska bolsjevikerna gjorde, nämligen nationaliserade landet och därefter gav det till bönderna, delade de upp landet och gav det till bönderna som deras egna privata egendom.

Trotskij om de ockuperade områdena

Detta är de progressiva drag som trotskisterna stödjer trots att man inte nationaliserat jorden. De utgör en nödvändig ekonomisk grund för en arbetarstat. För att genomföra dessa åtgärder var stalinisterna tvungna att ty sig till initiativkraften och pressen från massorna. Som Trotskij påpekade 1939, när han behandlade den sannolika utvecklingen om Stalin invaderade Polen:

"Det är emellertid mer troligt att Moskvaregeringen i de territorier som står på Sovjetunionens upptagningslista kommer att genomföra en expropriation av de stora landägarna och förstatligande av produktionsmedlen. Denna variant är troligast, inte därför att byråkratin förblir det socialistiska programmet troget utan därför att den varken önskar eller kan dela makten – och de privilegier det senare innefattar – med de gamla härskande klasserna i de ockuperade territorierna. Här erbjuder sig bokstavligt talat en analogi. Den första bonaparten hejdade revolutionen genom en militärdiktatur. Men när de franska trupperna invaderade Polen, undertecknade Napoleon ett dekret: 'Slaveriet är upphävt'. Denna åtgärd föranleddes inte av Napoleons sympati för bönderna, eller av demokratiska principer, utan snarare av det faktum att Bonapartes diktatur inte grundade sig på feodala utan på borgerliga egendomsförhållanden. Emedan Stalins bonapartistiska diktatur inte grundar sig på privat- utan statsegendom, borde Röda arméns invasion av Polen enligt sakens natur medföra ett upphävande av kapitalistisk privategendom för att därmed bringa de ockuperade territoriernas regim i överensstämmelse med regimen i Sovjetunionen."

"Denna åtgärd, som till sin karaktär är revolutionär – 'expropriation av expropriatörerna' – utförs i detta fall efter militärbyråkratisk modell. Appellen till massornas självständiga aktivitet i de nya territorierna – och utan en sådan appell, även om den genomförs med yttersta försiktighet, är det omöjligt att konstituera en ny regim – kommer imorgon utan tvivel att kvävas genom skoningslösa polisiära åtgärder för att säkra byråkratins makt över de vaknande revolutionära massorna. …" (Sovjetunionen i krig, september 1939)

Efter att ha använt arbetarna för att pressa kapitalistklassen, kommer stalinisterna göra sig av med alla inslag av arbetarkontroll. Hur snabbt detta genomförs kommer bero på den tjeckiska arbetarklassens motstånd, vars kulturella nivå till följd av landets industrialisering är långt högre än de ryska arbetarnas. Stalinisterna har inte råd att tillåta arbetardemokrati i Tjeckoslovakien på grund av de oundvikliga återverkningarna på den ryska regimen i Sovjetunionen.

Detta förklarades klart av Douglas Hyde, före detta nyhetsredaktör för Daily Worker. I en intervju med Daily Mail sa han:

"På Kominforms första möte, som hölls i en jaktstuga i Silesia, blev Gottwald1 anklagad för 'småborgerlig kommunism' eftersom han försökt utarbeta en politik som tog hänsyn till Tjeckoslovakiens tradition av västerländsk kultur och frihet."

"Gottwalds idé var att anpassa kommunismen för att passa hans lands behov – som var så olika Rysslands. Men med Ryssland i ryggen fanns det ingen mening med att säga emot, och händelserna i Prag nyligen2 visade hur fullständigt han tvingats till lydnad."

Gottwald känner pressen från arbetarna, och är rädd för de framtida resultaten av en sådan kurs.

Aktionskommittéernas framtid

Kort efter händelserna i Tjeckien, utfärdade regeringsföreträdare uttalanden om aktionskommittéernas begränsade roll. Telegraph rapporterade den 6 mars: "Det finns indikationer om viss oro på högkvarteret gällande de lokala aktionskommittéernas ohindrade aktiviteter. Den centrala aktionskommittén har beordrat alla andra kommittéer att inte lägga sig i upprensningen av armén. Framledes måste alla 'fall av utrensning' hänvisas direkt till det nationella försvarsministeriet."

Cepick, den kommunistiska justitieministern i den nya regeringen Gottwald, deklarerade: "Aktionskommittéerna är inte en andra makt. Det är deras uppgift att hjälpa statens försvar genom att ge en folklig bas till regeringens handlingar."

De tjeckiska myndigheterna har gjort en avgörande skillnad på de aktionskommittéer som bildats av bönder och arbetare och de som utnämnts ovanifrån av de politiska partierna. Även om de har samma namn är det en enorm skillnad mellan de båda. Den nationella frontens3 aktionskommittéer tillsätter alla representanter för de olika partierna, vilket är en karikatyr på demokrati.

De har gjort det klart att aktionskommittéerna inte kommer spela samma roll som sovjeterna, eller arbetarkommittéerna, spelade under den ryska revolutionen 1917. Den ryska bolsjevikregeringen under Lenin baserade sig på sovjeter, vilket var den mest flexibla och demokratiska organisationsformen. Bönderna och arbetarna var direkt representerade i sovjeternas organ som baserades på geografiskt område. Lenin påpekade att detta innebar att man inte behövde någon separat statsstruktur. Arbetarna och bönderna skulle administrera staten. Till följd av Rysslands efterblivenhet och revolutionens isolering lyckades de inte genomföra detta. I ett kulturellt avancerat och högt industrialiserat land som Tjeckoslovakien skulle en genuin kommunistisk regim kunna introduceras. Arbetarna och bönderna kunde omedelbart administrera staten själva, utan någon speciell statsapparat som kommer användas för att skydda privilegier.

Ett parlament som valts i valkretsar är långt mindre demokratiskt än ett system med direkt representation baserat på kommittéer. Den parlamentariska representationsformen är den som lättast byråkratiseras och befinner sig långt från folkets verklighet.

Den ekonomiska grundvalen för en arbetarstat har uppnåtts. Men för att en stat ska agera i arbetarklassens intresse räcker det inte med att expropriera kapitalisterna. Demokratisk kontroll över statsapparaten är en nödvändig grundval för att gå mot ett kommunistiskt samhälle. Alla de stora marxisterna betonade detta.

Lenin sammanfattade kärnan i en arbetarstat med fyra grundläggande principer. Efter exproprieringen av kapitalisterna och förstatligandet av produktionsmedlen, skulle det vara:

  1. Val av sovjeter med rätt att återkalla alla representanter.
  2. Ingen representant ska få en högre lön än en genomsnittlig arbetare.
  3. Avskaffandet av den stående armén och dess ersättande med ett beväpnat folk.
  4. Ingen permanent byråkrati. Alla skulle i tur och ordning fylla statens funktioner. När alla var byråkrater, kunde ingen vara byråkrat.

"Vi, arbetarna, skall själva organisera storproduktionen utgående från det, som kapitalismen redan skapat. Vi stödjer oss härvid på vår arbetserfarenhet och skapar den strängaste järndisciplin, som de beväpnade arbetarnas statsmakt understödjer, vi reducerar statstjänstemännen till blotta verkställare av våra uppdrag, till ansvariga, avsättliga, blygsamt avlönade 'förmän och bokhållare' (naturligtvis med tekniker av alla slag, arter och grader) – det är vår proletära uppgift, därmed kan och måste vi börja vid genomförandet av den proletära revolutionen. En sådan början, på storproduktionens grundval, leder av sig själv till att allt slags ämbetsmannavälde småningom 'dör bort', att en ordning så småningom skapas – en ordning utan citationstecken, en ordning olik löneslaveriet – en ordning, under vilken de alltmer förenklade uppsynings- och bokhållerifunktionerna utföres av alla i tur och ordning för att sedan bli en vana och slutligen upphöra att vara ett speciellt folkskikts speciella funktioner." (Lenin, Staten och revolutionen)

Rysslands efterblivenhet och revolutionens isolering omöjliggjorde en sådan process. Men på grundval av den kulturella nivån i Tjeckoslovakien skulle fördelarna med de kommunistiska metoderna bli uppenbara för hela världen. Under ledarskap som verkligen var kommunistiskt skulle de omedelbart kunna implementeras. Men detta är inte vad stalinismen vill. Stalin har sagt att det som krävs är en starkare och starkare stat i Ryssland. Tjeckoslovakien kommer under stalinistisk ledning utvecklas i samma riktning. Det kommer inte bli någon process där staten och GPU4 vittrar bort.

Alla de rättigheter som arbetarna fortfarande har kommer strypas och en okontrollerad byråkrati kommer att trampa ned massorna, precis som i Ryssland.

I det långa loppet kommer de tjeckiska arbetarna inte att tolerera en tyrannisk byråkrati. Erfarenheten kommer lära dem att stalinism inte är kommunism. De kommer inse behovet av att störta byråkratin och dess polisapparat och etablera sin egen direkta kontroll över industrin och staten i en arbetardemokrati sådan den skisserades av Karl Marx. Detta enligt den modell som visades av Pariskommunen, och som förverkligades i och med den regim som etablerades av den ryska revolutionen 1917.

Noter

1 Klemens Gottwald var medlem i det kommunistiska partiet och premiärminister från 1946.

2 Prag var Tjeckoslovakiens huvudstad (numera Tjeckiens). Här åsyftas "pragkuppen" i februari 1948, vilken markerade det slutliga maktövertagandet.

3 Den nationella fronten var koalitionsregeringen från 1945. Efter valet 1946 dominerades den av kommunistpartiet och efter "Pragkuppen" tog de över helt.

4 Den ryska säkerhetspolisen, föregångare till KGB.

Översättning: Avanti! (Sverige)