Nu slår man återigen på krigstrumman i Washington, och dess makabra musik varnar om en nära förestående amerikansk attack mot Syrien. I Storbritannien ekar samma toner villigt från den trogna vapendragaren David Cameron. Det brittiska parlamentet förväntades backa upp en militär intervention vid ett krismöte torsdag den 29 augusti, men koalitionsregeringen led ett förödmjukande nederlag i omröstningen.

När vi nu ser en ny runda av imperialistisk agression mot Syrien är det nödvändigt att gå tillbaka till grunderna. För att förstå ett fenomens nutid måste vi förstå dess historia. Detta är den första i en serie av tre artiklar som analyserar Syrien.

Arbetarnas och ungdomens magnifika rörelse i Turkiet är en inspiration till hela världen. Det som började som en fredlig protest mot att man skulle hugga ned träd i en park för att bereda plats för att bygga ett köpcentrum har förvandlats till en flodvåg av massprotester mot den brutala och reaktionära Erdogan-regimen, som har fått dimensioner som liknar ett öppet uppror.

Sveriges förorter brinner igen: Husby, Kista, Tensta, Rinkeby, Fittja, Vårby, Norsborg, Jakobsberg, Flemingsberg och Skärholmen. Bilar har stuckits i brand, polisstationer har fått sina fönster sönderslagna och grupper av ungdomar har kastat sten mot polisen. Detta är ett symptom på det kapitalistiska systemets återvändsgränd, men också en föraning om kommande revolutionära händelser. En länge undertryckt ilska har fått ett desperat uttryck när kapitalismen inte längre kan erbjuda ungdomen något hopp om en framtid.

Avanti publicerar här en översättning av ett uttalande av Lucha de Clases (Klasskampen), den marxistiska tendensen i PSUV. Det vi sett de senaste dagarna i Venezuela är förberedelser för en statskupp, precis som kamrat president Nicolas Maduro beskrivit. Det handlar inte bara om fredliga protester av vanliga Venezuelanska medborgare som tror att det har förekommit valfusk, utan det rör sig om en iscensatt plan för att störta den bolivianska regeringen och krossa revolutionen. Hur kan vi bekämpa det?

Det går från redan dåligt till ännu värre när den brittiska ekonomin riskerar ytterligare en nedgradering av kreditinstitutet Fitch. Detta är en direkt återspegling av den fortsatta försämringen av de offentliga finanserna när ekonomin stagnerar och skatteintäkterna faller och upplåningen ökar.

Förhållandena förändras blixtsnabbt över hela världen. Efter den arabiska revolutionen avlöste händelserna varandra i snabb följd: indignadosrörelsen i Spanien, vågen av strejker och demonstrationer i Grekland, upploppen i Storbritannien, rörelsen i Wisconsin och Occupy-rörelsen i USA, störtandet av Gaddafi, Papandreous och Berlusconis fall; allt detta är kännetecknande för den nuvarande epoken.

Hugo Chávez har gått ur tiden. Frihetens, socialismens och mänsklighetens sak har förlorat en modig förkämpe. Han dog tisdagen den 5 mars, kl 04:25 lokal tid. Nyheten tillkännagavs av vicepresident Maduro. Presidenten var bara 58, och hade varit vid makten i 14 år. Han har kämpat mot cancer under de senaste två åren, men när nyheten om hans död tillkännagavs kom det som en chock.

Idag, den 5 mars kl. 04:25 lokal tid, dog Venezuelas president Hugo Chavez. Detta meddelade vice presidenten Maduro.

Medan striderna har spridit sig till de två huvudsakliga städerna i Syrien: Damaskus och Aleppo, har massrörelsen, generellt sett, ebbat ut och ersatts av guerillaliknande väpnad kamp ledd av miliserna inom den Fria Syriska Armén (FSA). Så, var är Syrien på väg och vad kommer resultatet bli av revolutionen, eller som man mycket väl kan hävda, de rester av revolutionen som kvarstår?

Ted Grant tillhörde de första som förstod att Sovjetunionen stärkt sin ställning efter kriget, och särskilt dess dominans i Östeuropa. Här publicerar vi en översättning av en artikel där Ted Grant utvecklar denna analys ytterligare. Den skrevs efter "pragkuppen" i februari 1948 och förklarar att stalinisterna lutade sig på massan för att expropriera kapitalisterna och upprätta en deformerad arbetarstat.

Året 2012 är slut. Det har varit ett år när borgarklassens optimism har krossats under den globala recessionens kvarnsten. De tidiga tecknen på återhämtning har utbytts i desperation medan världsekonomin än en gång störtat ned i recession. De borgerliga ekonomerna, riksbankscheferna och politikerna ser ingen väg ut, vilket faktiskt är helt korrekt: under kapitalismen finns det ingen utväg.

För bara fem år sedan, kunde inte en dag gå förbi utan att den globala uppvärmningen skapade rubriker. Den amerikanska politikern Al Gores dokumentärfilm om klimatförändringarna, An Inconvenient Truth, sågs av hundratusentals på biografer runt om i världen. Till och med USA:s konservativa parti sade sig vara förkämpar för miljön, gjorde de ekologiska slagorden till sina och uppmanade folk att "rösta blått för att gå den gröna vägen”. Även den ärkereaktionära presidenten George W. Bush var tvungen att medge att, kanske, var miljön värd att tänka på.

I Grekland ser vi en förrevolutionär situation och en djup kris. Situationen där är en föraning av vad resten av Europa har framför sig. Men hur agerar vänstern i Grekland och hur bör de agera? Detta är en artikel av en italiensk kamrat i IMT, Internationella marxistiska tendensen, som även Avanti är en del av. Den handlar om det grekiska kommunistpartiet, KKE, och den roll de spelar och har spelat i Grekland. För kommunister och socialister i Sverige är de erfarenheter man gjort i Grekland av stor betydelse, inte minst för medlemmar i Ung Vänster och Vänsterpartiet som kommer från samma tradition som KKE.

Möjligheten att Syriza skulle vinna valet fick den grekiska och internationella borgerligheten att reagera med panik. De organiserade en massiv kampanj där de varnade för en ekonomisk katastrof om Syriza kom till makten, för att skrämma folk från att rösta på dem. Det var tillräckligt för att skrämma stora delar av medelklassen, äldre och mer politiskt omedvetna skikt att rösta på Ny Demokrati.